– Kberg vägrar att bli ihop med brudar som är snyggare än honom själv. Läs tränare Glenn Wibergs inlägg i stafetten! 

Jag trodde att jag hade upplevt allt som man kan råka ut för som tränare och såg ingen anledning att ta mig an ännu ett tränaruppdrag. Mitt första tränarjobb tog jag ju redan 1981, vilket innebär att jag varit med om det mesta, trodde jag.

Men en mörk novemberkväll 2013 ringde telefonen och i andra ändan hör jag en välbekant stämma. En gammal god vän, nopelns allt i allo Lennart Karlsson hörde av sig. Han ville träffas och diskutera kommande säsong.

Min första tanke var att låtsas att det var dålig mottagning och springa och gömma telefonen. Men på något underligt sätt lyckades han ändå få mig att gå med på ett möte. Bara att få sitta ner med Lennart är ju bara det trevligt. Med på det mötet var även Lennart Rudolfsson.

Innan jag hade hunnit bromsa tåget var det dags att träffa laget. Ni som var med på det mötet känner ju alla till hur Lennart drog ner mössan för mig när han plötsligt önskade mig välkommen i föreningen!!! Efter en lång tystnad tackade jag då ja till att träna dom gulsvarta getingarna. Något som jag idag är både tacksam och väldigt stolt över. Bara en sån sak som att vara i majoritet som Öisare, är ju inget man upplever varje dag, men i Nopeln är det ju faktiskt så.

Lilla Sören Börjesson (K Berg) är ju liksom jag lyckligt lottad och född röd och blå. Jag tänker ofta på hur mycket jag hade missat om jag inte tagit mig an detta uppdraget. Tänk att aldrig fått chansen att lära känna alla dessa personligheterna som detta laget är berikat med.

Eviga junioren Magnus Flymen Olsson som snart har världsrekord i antal seniormatcher. Man kan ju som utomstående lätt tänka sig att Flymen skulle vara pappan i laget, jo hallå där. Men en sak är säker, träningarna hade inte varit dom samma utan hans spjuveraktiga uppsåt.

Jonas Jönsson som tar hand om alla juniorer och håller koll på deras telefoner och som under året fått lära sig att slå kortare passningar än 70 meters bollar.

Filosofen och tusenkonstnären Filip Berg som var den som verkligen fick mig att känna mig välkommen i föreningen. Det spontana brandtalet han höll i tio minuter kommer jag aldrig att glömma.

Dom siamesiska fyrlingarna GH, JK, LK och Mathe K som ständigt är i luven på varandra.

Proffesorn Kåberg som vägrar bli ihop med brudar som är snyggare än honom själv, men han hoppar gärna över en träning om damlaget spelar.

Språkgeniet Hilding som behärskar allt från Kalmaritiska till Latrin.

Dessutom kan man aldrig riktigt veta vad som kan hända nu när Simon Olausson är tillbaka för fullt, varken på eller utanför planen.

Under tunga perioder försöker man ju alltid hitta det lilla halmstrået som gör att man lyfter sig det lilla extra. Ett gott skratt kan ju alltid lätta upp och höja motivationen. När vi körde backträning i höstas hör jag någon komma med lite peptalk inför dom sista repetitionerna. Kom igen nu grabbar slutminut och oavgjort borta mot Sölvesborg! Fan sa kapten Arvidsson oavgjort, då kan vi kännas oss nöjda nu då, med tanke på att det dessutom är på bortaplan!!!

Har bara nämnt några få guldkorn ur truppen som är berikad med enorma personligheter som alla är guld värda. I skrivandets stund är vi just nu inne i en härlig uppbyggnads period, när man som tränare får chansen att ge sina spelare både värme och ömhet. När jag för många år sedan tränade Rödebys P90 ihop med Jocke Latvalehto och Challe Bern fick vi smeknamnen Den onde, den gode och den fule.

Då fick jag ikläda mig rollen som den onde, men i Nopeln har jag nog mött min överman åtminstone vad gäller den fysiska biten. För bättre fystränare än Jocke Sörmlind får man leta efter, men det vill till att man är beredd och bromsar honom lite. Den mannen är som en maskin med en on/off knapp, och vid on är det bara full gas som gäller innan jag stänger av honom igen.

Tur att vi då har Macke Andersson och Erica Jönsson som står för allt det Jocke och jag saknar som ordning och reda för att nämna en del. Kan med gott samvete säga att jag inte åkt en enda gång till träningarna utan att känna en viss längtan och stor förväntan. Inte för att jag inte trivs hemma utan för den härliga stämning som alla bidrar med på var och en sitt sätt.

Och jag har inte åkt från IP besviken en enda gång. Stämningen har heller inte försämrats med våra juniorer som fått chansen att komma upp och träna med seniorlaget.

Slutligen vill jag ta tillfället i akt och tacka alla som på olika sätt hjälpte till och bidrog under förra säsongen på olika sätt. Och dessutom önska alla varmt välkomna till Fågelmara IP under 2015. Vår förhoppning är att vi ska fortsätta utveckla vårt grundspel och bjuda på publikvänlig fotboll.

// Glenn Wiberg stolt tränare för ett underbart fotbollslag.