Ramdala vann derbyt med 3-0 (0-0) efter en hel del ”flyt”.

Efter en lite skakig inledning tog vi över kommandot i matchen efter dryga 5 minuters spel. Vi försökte spela bollen på marken och via mittfältet skapade vi lite tryck på Ramdalas planhalva med fasta situationer som följd.

Det blöta underlaget skapade svårigheter för båda lagen. På de fasta situationerna var vi nära att få in ett ledningsmål då hemmakeepern med hjälp av försvararna stod för några bra räddningar. Bollen gick som en flipperkula i straffområdet innan den kunde rensas undan av grön-vita spelare.

I paus kändes det som vi hade mer att ge och vi gick ut i andra och fortsatte skapa farliga lägen i samband med fasta situationer. Andréas nick räddades på mållinjen och grön-vita försvarare stod i vägen på liknande sätt som i den första halvleken. Efter en dryg timmes spel kom dock första målet efter en otursam studs på den regnsjuka planen. I stället för en studs av bollen som Ricky kunde fångat ”dog” den i en vattenpöl och en hemmaspelare kunde skjuta in 1-0.

2-0 målet tio minuter senare var också ett onödigt baklängesmål och vi blev tvungna  att flytta fram för att kunna åstadkomma en vändning i matchen. Vi fick dock inte fast bollen sista kvarten och lyckades inte få den i mål. I stället gjorde Ramdala 3-0 efter en konstig situation där Robin kolliderade med bortaspelare och låg och vred sig med smärtor i ansiktet alldeles i närheten av bollen då Ramdalaspelaren sköt in 3-0 utan att domaren reflekterade över att stoppa spelet pga huvudskada.

Som tur i oturen var det ett 3-0 mål utan betydelse för oss med bara ett par minuter kvar av matchen, men förklaringen som gavs av domartrion efter matchen var under all kritik och arrogansen vi möttes av helt oacceptabel. Lasse Barks tydliga och enkla sätt mot spelare och ledare på och utanför planen är något man saknat detta året.